Resistenta bakterier ett problem att ta på allvar
 
Bakterier som är resistenta mot antibiotika är ett stort problem i samhället. De ökar dödligheten i infektioner och äventyrar medicinska framsteg inom kirurgi och cancerbehandling. Barn och äldre är de två grupper som använder mest antibiotika och för att kartlägga antibiotikaanvändningen bland äldre pågår just nu en studie på sjukhem i 22 europeiska länder. I Sverige är det Lars Kärvestedt som samordnar projektet och Stockholms Sjukhem är ett av de sjukhem som deltar.

– Antibiotika håller på att förlora sin effekt. Det är delvis förväntat eftersom bakterier blir motståndskraftiga för de läkemedel som används ofta vid behandling av infektioner. Det som framför allt gör att det är ett problem är den överdrivna användningen och den obefintliga forskningen för att finna nya antibiotika, menar Lars Kärvestedt, överläkare på Stockholms Sjukhem och även engagerad i Strama, regeringens strategigrupp för rationell antibiotikaanvändning.
– Det som gör läget allvarligt och akut är att vi nu kan se en del av konsekvenserna med resistenta bakterier. Fler människor dör i infektioner och särskilt utsatta är svaga personer som nyfödda och riktigt gamla samt personer med nedsatt immunförsvar.

Bra ögonblicksbild
Lars Kärvested är svensk samordnare för det europeiska projektet som studerar antibiotikaanvändningen på sjukhem. Projektet genomförs som en punktprevalensstudie där man tittar på sjukhemmens patienter, antal riskfaktorer, vilka som har antibiotikabehandling och varför man har ordinerat antibiotika.
– Studien ger en ögonblicksbild av antibiotikatrycket i Sverige vid en given tidpunkt och vi vet från andra projekt och studier att denna metod ger en bra och rättvisande bild, säger Lars Kärvestedt. Den första mätningen gjordes i maj och ytterligare en mätning görs nu i slutet av året på de nio sjukhem, från Simrishamn i söder till Umeå i norr, som ingår i den svenska studien.
– En hög användning av antibiotika har länge varit ett problem inom just äldrevården och en orsak är att det ofta saknas nära läkarkompetens i äldreboenden. Nu finns en ökad medvetenhet om riskerna med bred förskrivning av antibiotika och om vikten av att hålla sig till rekommenderad behandlingsmetod och tid. Resultatet av studien visar också att användningen generellt var lägre än vad vi hade förväntat oss, berättar Lars.

Lägre än förväntat
– Vi förväntade oss att cirka sex procent av patienterna skulle stå under antibiotikaanvändning, men det visade sig att siffran bara var tre procent. Det fanns även sjukhem där ingen patient stod på antibiotikabehandling. Jämför man resultatet mellan alla länder som deltar i studien är variationen större, i topp ligger t ex Nordirland med 14 procent. Samtidigt är dessa siffror osäkra eftersom man hanterar infektioner olika i olika länder. I en del länder skriv patienten in i akutsjukvården vid infektion och då ”försvinner” han eller hon från sjukhemmets statistik.
Förutsättningarna i de deltagande länderna är väldigt olika berättar Lars:
– På Malta flyttar du in i ett äldreboende relativt tidigt och bor sedan kvar i samma boende resten av livet, oavsett dina vårdbehov. Sjukhemsvården har ett totalansvar och är inte nivåindelad som i andra länder. I Tjeckoslovakien däremot finns inte motsvarande sjukhemsvård utan där vårdas du på akutsjukhus och inom sjukhuset finns olika vårdnivåer.
– Det skiljer också mycket mellan länderna när det gäller hur användningen är reglerad. I Sverige förskrivs antibiotika av läkare, medan 50 procent av all förbrukning på Malta köps in av patienten själv eller närstående – Malta toppar också MRSA-statistiken i Europa.

Basala hygienrutiner viktiga
– Resistenta bakterier kommer att bli allt vanligare och vi måste ha en strategi för att möta detta. Att följa basala hygienrutiner är t ex oerhört viktigt för att begränsa spridningen av bakterier.
– Men de stora vinsterna kommer om de länder som idag har en hög antibiotikaanvändning kan förändra sin användning. Eftersom vi reser mycket idag så är detta inte ett nationellt problem, bakterierna är globala – de känner inte av några nationsgränser.