Idén med verksamheten inom Stockholms Sjukhem har varit i stort densamma i över 150 år. Den inställning som fanns redan 1867 – att förena professionalism med ett mänskligt engagemang – lever kvar och är mer aktuell än någonsin.
Vi tecknar den 28 januari 1860. Platsen: Stockholms slott. Karl XV har varit Sveriges kung sedan den 8 juli 1859 och nu på Karl-dagen ska en bal hållas till hans ära. En av huvudstadens främste läkare, Magnus Huss, tillhör de inbjudna. Han är överläkare vid Serafimerlasarettet och professor vid Karolinska Institutet. Under tillställningen uppsöks Huss av en ledande affärsman i huvudstaden som säger:
Jag har under förlidna året gjort flera fördelaktiga affärer och önskar därför giva en summa till någon allmän barmhärtighetsinrättning. Jag har väntat på Eder för att få förslag till vilken.
Stort behov
Huss sade att det fanns ett stort behov av en sjukvårdsinrättning för personer med obotliga sjukdomar, vilka inte togs emot på vanliga sjukhus. Dagen därpå fick Huss ta emot 10 000 riksdaler från affärsmannen, som bad att få förbli anonym. Därmed inledde Magnus Huss det arbete som gjorde att Stockholms Sjukhem nästan på dagen åtta år senare kunde ta in sina första patienter.
Första principalerna
Magnus Huss bjöd in några av Stockholms mest framstående läkare – professorerna Carl Santesson, Per Henrik Malmsten och Hjalmar Abelin – som deltagare i projektet och den 20 februari 1860 utfärdade gruppen en uppmaning till stadens förmögna invånare att lämna bidrag. De som donerade pengar blev de första så kallade principalerna. Vid slutet av 1863 hade insamlingen redan uppgått till över 250 000 kronor och man kunde påbörja bygget av sjukhemmet.
Professionalism och engagemang
Idén med verksamheten inom Stockholms Sjukhem har varit i stort densamma i över 150 år. Den inställning som fanns redan 1867 – att förena professionalism med ett mänskligt engagemang – lever kvar och är mer aktuell än någonsin. Men vården har också förändrats och förbättrats. I det moderna Stockholms Sjukhem pågår ett ständigt arbete för att erbjuda Sveriges bästa sjukvård och omsorg för långvarigt eller obotligt sjuka.
§1. Stockholms Sjukhem har för ändamål att till vård emottaga af obotlig eller långvarig sjukdom lidande personer, företrädesvis från hufvudstaden, och endast då utrymmet medgifver, från andra orter. Sjukhemmet skall, för att motsvara sin bestämmelse, vara så ordnadt, att det, så vidt ske kan, för de derstädes intagne ersätter saknaden af ett godt hem.
Ur ”Grundregler för Stockholms Sjukhem”, antagna den 16 november 1867.