Språkombud Stockholms Sjukhem

Stockholms Sjukhem utbildar språkombud

Uppdaterad 2024-01-22 Webbredaktör: Mariana Lind Skriv ut sidan

För att underlätta kommunikationen på vård- och omsorgsboendet på Stockholms Sjukhem utbildas nu språkombud.

– Min uppgift blir att hjälpa och stötta personalen och de boende i all kommunikation. Man ska kunna känna att man kan komma till mig och fråga vad som helst, både om man behöver hjälp med att skriva, eller prata med någon kollega eller boende här hos oss, säger undersköterska Peter Sindmark, som nu utbildas till språkombud.

En öppen stämning och respekt för varandra. Det är vad bra kommunikation handlar om menar Peter Sindmark. Utöver sin tjänst som undersköterska ska han framöver även ha rollen som språkombud. Utbildningen hålls under fem tillfällen och det är 14 personer som deltar och sedan ska stötta ute i verksamheten.
– Fördelen med att ha ett uttalat språkombud är att man vet att det finns någon att gå till om man behöver stöd eller undrar över något. Vi vill att det ska kännas tillåtet att fråga.

Kan gå in och hjälpa
Satsningen med att utbilda språkombud på vård- och omsorgsbondet är en fortsättning på det språkprojekt där nyanställda får göra språktest och erbjuds språkundervisning.
– Men kommunikation handlar om så mycket mer än det skrivna ordet. Det är att vi ser varandra och låter alla komma till tals. Frågan ”Hur upplever du den här situationen” kan betyda väldigt mycket. Det är också mycket som sägs ”mellan raderna” och på vilket sätt vi tar på varandra och de boende.

Visar att vi lyssnar
Om en situation låser sig, eller att kommunikationen brister kan det underlätta mycket att en ny person bara kommer in och lyssnar.
– För anhöriga till boende här hos oss tror jag också det är bra att de vet att vi tycker att kommunikation och samtal är viktigt. Att de som bor här tas på allvar. Även om man inte kan lösa allt direkt så är det någon som lyssnar och börjar ta itu med det, säger Peter.

Vad tror du de flesta kommunikationsproblem beror på?
– Rent generellt tror jag det kan vara att man inte upplever att någon verkligen lyssnar. Det finns en anledning till att vi har två öron och bara en mun, säger Peter Sindmark.