Meny
Erika Franzén
Erika Franzén, nyligen utnämnd professor i fysioterapi vid KI och Karolinska Universitetssjukhuset.

Erika Franzén utnämnd till professor

Uppdaterad 2020-06-25 Webbredaktör: Cathrine Broman Skriv ut sidan

Erika Franzén har nyligen blivit utnämnd till professor i fysioterapi vid KI och Karolinska Universitetssjukhuset. Erika är anknuten forskare till Stockholms Sjukhem och bedriver mycket av sin forskning med fokus på Parkinson här.

Hur blir man professor?

– Det blir man genom att söka och få en tjänst som professor. För att kunna få en professorstjänst ska man först bli docent eller lektor, bedriva världsledande forskning inom sitt område, och ha både vetenskaplig och klinisk skicklighet samt vara en god pedagog och ledare.

Vad forskar du kring?

– Jag är fysioterapeut och mycket av min forskning är inriktad på Parkinsons sjukdom och andra neurologiska sjukdomar som till exempel MS. Vi har nyligen startat ett forskningsprojekt där vi undersöker hur personer med Parkinson påverkas av covid-19-pandemin när det gäller fysik aktivitet och deras hälsa i stort. I ett annat projekt forskar vi kring vad som händer i hjärnan vid träning för personer med Parkinson. Det pågår också ett projekt där vi tittar på träning i hemmet med hjälp av digitala verktyg vid Parkinson.

– Tillsammans med min forskargrupp har vi även utvecklat och beforskat något som heter HiBalance träning. Det är ett koncept där patienter med Parkinson tränar två saker samtidigt, att utmana balansen hela tiden och göra det svårare och svårare. Exempelvis genom att lägga till flera moment samtidigt och blanda både fysiska och kognitiva uppgifter. Den nya specialistfysioterapimottagningen på Kungsholmen bygger på denna träningsform.

Hur kommer det sig att du är inriktad på Parkinson?

– Det började med att jag var intresserad av balans och gång, och ville sedan fördjupa mig i en diagnos. Min handledare när jag jobbade som post doc i USA forskade kring just Parkinson och väl tillbaka i Sverige såg jag att det inte fanns någon fysioterapeut då som forskade på ämnet och att det fanns en utvecklingspotential.